Studio5 2002

Min förra utställning, Galleri Hagman i maj 2002, innehöll politiska bilder, som fångade intresse. När Jan-Krister Boman (Studio 5) erbjöd mig att ställa ut, fanns idén om en utställning med temat: politik. Utställningen blir retrospektiv, då många av de större bilderna (120x120 cm) tillkom under 1980-talet. Jag arbetade som lärare i Dalsland och var engagerad i fredsarbete och samarbetade med fredsorganisationer i skolorna. Det var en tid av kapprustning och växande lager av kärnvapen. Det Tredje världskriget var mer en fråga om när än om. Man levde med tanken att råttorna skulle överleva.

Flera av bilderna har visats i skolor på olika stadier och varit utgångspunkt för samtal. Det var viktigt att skapa tid och rum för samtal. Jag såg inte bilderna som politisk propaganda. De var försök att problematisera verkligheten och under en lektion tänka och tala politik, föra ett öppet samtal på elevernas villkor med utgångspunkt i tolkningen av bilderna. Vi är alla politiska varelser (mitt påstående) i den mening, att vi har tankar om hur vår verklighet ska organiseras, om frihet och rättvisa, att alla system kan förändras inifrån om individens rättigheter försvaras; att tänka och tala, att medborgarskap betyder både ansvar och delaktighet.

Men det är inte bara "gamla bilder". Det politiska nuet är kaotiskt och visioner om framtiden otydliga. Demokratins utveckling mot ökad komplexitet får inte smulas sönder av retoriken. Politikerföraktet är dubbeltydigt. (Hans Lindström DN 25/8) I mitt måleri ser jag det politiska perspektivet som återkommande.

I utställningen finns ett antal pastellteckningar, som söker fånga volym och rörelse. Försök att skapa illusionen av ”ett ögonblick av liv”.