Det är klart att utställningen ska "tala för sig själv", vara öppen för alla tolkningar och uppfattningar om måleriet på 2000-talet. Men någon önskar kanske vägledning, ett slags plattform att orientera sig utifrån. Jag är också bärare av en konstsyn och den har förändrats över tid, kanske utvecklats.Mitt motivval har spontant varit "människan" och det liv hon är bärare av. "Människorna" har fångats som minnesbilder och överförts ur minnet i olika skisser och blivit till målningar i en upprymd skapelseprocess, som ett livfullt samtal, en dialog med "den andre".Det handlar inte om att konstruera eller skapa en bild, mer att låta den födas under en begränsad tid. Teoretiskt pågår måleriet "dygnet runt" då det är ett utforskande av "världen", praktiskt är det under koncentration och stor aktivitet under korta perioder, som det upprättas en relation där måleriet uttrycker en ny verklighet. Jag har aldrig sett det som min uppgift att avbilda världen, att kontrollera den med likhetsmagi. Min historiska bas är modernismen och det expressiva uttrycket.

Jag ser människans villkor som sociala och i ett politiskt ljus. Säkert har detta sin grund i 60-talet och den socialrealism som då revolterade mot den då gällande konstsynen. Världen är objekt existerande utanför oss och oberoende om vi finns eller inte.De människor som finns i mina bilder ser jag som subjekt, vilka jag kan vända mig till och samtala. De kan också ha sitt "eget liv" och samtala eller relatera till andra figurer i bilden och de kan faktiskt kommunicera med betraktaren. Allt detta faller tillbaka på ett kulturbegrepp, som för mig betyder ett fortlöpande samtal om människan villkor och dess uttryck.Jag upptas av teman, som skulle motsvara ett slags forskningsfält och återkommande pröva olika förhållningssätt. Vi utgår från att samhället vilar på rationell grund och kämpar för att definiera "vetenskapssamhället". Postmodernismen är för mig en reaktion på det moderna projektets kollaps. Det postmoderna uttrycker ett slags upplösning och ifrågasättande, en omprövning och ett sökande. Jag söker mig bakåt för att få fast mark, ett slags materialism med färgen som utgångspunkt, den humanistiska traditionen, det historiska perspektivet och filosofin.

I Aspudden den 17 mars 2002 // Ted Derwinger

till utställningen>